Men nej, inget rosa skimmer av tandsprickning, lära gå och nya gulliga ord.

På måndag börjar jag jobba och jag känner att det blir ganska naturligt här. Hela Kickens första år och det mesta av Kackas är på pränt. Just nu är det ändå inget kul som händer. Två jobbstressade föräldrar och dagis mån-fre ger liksom inget bra underlag för bloggen. Lägg därmed till att jag är så trött och less på allt så de inlägg som skulle komma upp hade inte varit särskilt underhållande att läsa.

Min egna blogg kommer nog uppdateras några gånger i veckan iaf men som mor till Kicken och Kacka laddar jag för dagislämningar, jobb, dagishämtningar och (vad som känns som) ett oändligt antal ensamma-mamman-natter och kvällar i vår. Å som sagt, roligare kan man ju ha.

Så, tack och hej.

Tills Kacka skulle lämnas. Stor surläpp och gråt.

En kaffe och fralla till mig och sen ska jag smyga in och hämta Kacka utan att Kicken ser mig, ner på stan och fixa ärenden och sen upp och hämta igen. Håller tummar och tår att det går bra idag.

I kväll nattar jag henne på tu man hand. Från att varit en mardröm att natta är hon nu underbar. Det finns några magiska ord som gör att hon lägger huvudet på kudden. Kicken hade också en sån ramsa ett tag: nu ska du sova, natti natti. Kackas är högst omedveten från vår sida och jag misstänker att den kommer från hennes ”vägra-sova-period”. Skäms nästan lite att skriva det. Men numera så säger jag det på ett hurtigt, glatt sätt. Ursprungligen va det nog mer uppgivet och irriterat. Ramsan?

Nu: God natt gumman! Lägg dig ner och sov.
Orginal: Lägg. Dig. Ner. Och. Sov.

Jävla skit. Jag vill att mina ungar ska trivas på dagis. De får gärna va normalt sura när man säger hejdå, men jag vill inte att de ska vara ledsna på riktigt.

Strax innan samlingen satte jag mig på golvet och en kille va snabbt framme och skulle krypa under mina ben. Sen hämtade han en bil, puttade bilen under och kröp efter. En tjej hängde på.

Bakom mig stod fyra grabbar och lekte ”alla mot alla”. De puttades kraftigt alltså. En kille hängde sig runt halsen på en annan och sa ”jag ska mörda dig” och strax efter puttade en annan kille en tredje så han trillade baklänges och slog i huvudet i mattan. Å så skyllde han ifrån sig.

Sen skulle de också krypa under mina ben. Ingen turtagning utan snabbast och först. De två första barnen hamnade längst bort och jag fick tala om att ”nu är det din tur”, ”vänta tills han krupit igenom” osv. Den första killen kom med i leken och de lyckades iaf ordna en kö. Tjejen som va med från början hamnade bredvid och vågade inte tränga sig fram. Jag fick stoppa och säga att nu är det hennes tur.

Kicken? Han lekte med djuren (han säger pappa öhh öhh till den med horn och mamma öhh öhh till den utan förresten) och fick faktiskt hjälpa de stora barnen med bilbanan. När de skulle städa och plocka bort allt.

Morsan? Ja, jag har lite ont i magen över detta med stor avdelning. Aldrig att det är ok att leka ”alla mot alla” eller puttas eller säga att man ska mörda någon. Man får dock skjuta djur.

Å det är detta som gör mig lite ledsen. Han gillar ju dagis. Men jag tror han känner sig ensam och då längtar han. Å blir ledsen. Å han känner inte sig trygg med någon av pedagogerna.

Han har varit där inskolningstider hela förra veckan och denna veckan med. Han leker själv i stora rummet. De stora barnen bygger bilbana och han leker med djuren. Själv. Frågar man honom va barnen säger på dagis säger han ”nej, nej”. Å när jag lämnade idag va en killen väldigt noga med att Kicken INTE fick gå in och förstöra deras bana. = låt honom få va med. Lär honom hur man gör.

När jag kom in idag tog det ett tag innan hans inskolningstant kom och hade då ingen aning om vad som hänt. Dag tre va hon ute med de andra barnen och Kicken va inne. = se till att han får en anknytningsperson som klarar av att trösta honom om han blir ledsen.

Men jag ska lägga band på mig. Frågar de mig hur de går ska jag tala om det, men ber de inte om feedback ska jag inte tvinga på dem konstruktiv kritik heller. De får lösa det. Men jag vill inte ha ett samtal när jag jobbar om att min son är otröstlig pga ”ingenting”. De har två veckors inskolning som kostar mig två veckors semester. På ett barn som varit på dagis, samma dagis, i 1,5 år.

Det hade gått bra med Kacka. Hon hade krupit ut i hallen och kollat dörren några gånger men inga utbrott. När jag kom sköt hon fram surläppen och kom krypande. Å sen vinkade hon hejdå till Magdalena. I morgon ska vi lämna vid dörren.