Archive for februari, 2012
-
Potta och gång
Detta får ändå räknas som en stor grej. Hon kissade på pottan idag. Så där bara innan badet. Mormor tog av blöjan, satte henne och det blev resultat på en gång.
Hon går dessutom nu igen. Rakt ut i luften, dansar lite och går vidare mot okända mål.
-
Jag glömde
Min blogg finns alltså på www.blogg.frokengustavsson.se
Men nej, inget rosa skimmer av tandsprickning, lära gå och nya gulliga ord.
-
Tack och hej!
Detta är sista inlägget på bloggen. Kanske dyker det upp ett nytt inlägg men då får det fan va något extra som hänt: brutna ben eller liknade.
På måndag börjar jag jobba och jag känner att det blir ganska naturligt här. Hela Kickens första år och det mesta av Kackas är på pränt. Just nu är det ändå inget kul som händer. Två jobbstressade föräldrar och dagis mån-fre ger liksom inget bra underlag för bloggen. Lägg därmed till att jag är så trött och less på allt så de inlägg som skulle komma upp hade inte varit särskilt underhållande att läsa.
Min egna blogg kommer nog uppdateras några gånger i veckan iaf men som mor till Kicken och Kacka laddar jag för dagislämningar, jobb, dagishämtningar och (vad som känns som) ett oändligt antal ensamma-mamman-natter och kvällar i vår. Å som sagt, roligare kan man ju ha.
Så, tack och hej.
-
Ftf inte
Ville inte till stora avd, ville hänga med Ester till lilla. Stod och bankade på dörren och ville in. Lite missnöje på väg in men jag fick puss och kram utan gråt.
Tills Kacka skulle lämnas. Stor surläpp och gråt.
En kaffe och fralla till mig och sen ska jag smyga in och hämta Kacka utan att Kicken ser mig, ner på stan och fixa ärenden och sen upp och hämta igen. Håller tummar och tår att det går bra idag.
-
Å Kacka då?
Mitt i allt dagis-strul har hon hamnat i skymundan. Ingen. Bara för att det går bra för henne på dagis. Idag lämnade vi i dörren: kram, puss och vink. På den tiden hon va där, 1,5 timme, så hade det inte varit ett pip. Go och gla hela tiden. Å så blir hon så glad när man kommer igen.
I kväll nattar jag henne på tu man hand. Från att varit en mardröm att natta är hon nu underbar. Det finns några magiska ord som gör att hon lägger huvudet på kudden. Kicken hade också en sån ramsa ett tag: nu ska du sova, natti natti. Kackas är högst omedveten från vår sida och jag misstänker att den kommer från hennes ”vägra-sova-period”. Skäms nästan lite att skriva det. Men numera så säger jag det på ett hurtigt, glatt sätt. Ursprungligen va det nog mer uppgivet och irriterat. Ramsan?
Nu: God natt gumman! Lägg dig ner och sov.
Orginal: Lägg. Dig. Ner. Och. Sov. -
Ett glatt hejdå
När jag hämtade Kacka såg jag att Kicken va ute så jag frågade hur det gått. Å jodå, det hade blivit bra efter en stund. Jag bestämde mig för att hämta hem honom samtidigt (egentligen skulle han stanna på mat och vila) så han gick hem när han va glad och det inte skulle komma ett bakslag till idag. En glad kille kom in, ännu gladare när han såg mig och pedagogen sa att det gått fint och de hade lekt och pysslat. När vi gick träffade vi de andra två ordinarie pedagogerna och jag berättade om morgonen och att han haft vuxet sällskap hela dagen. Den ena pedagogen hade tänkt precis samma sak igår. Så nu känns det bättre. Inte bra, men betydligt bättre.
-
Dagiskatastrof
Magkänslan. Nästa gång ska jag gå på magkänslan jag hade redan dag tre. Idag när vi kom fram till dagis sprang han upp och slängde igen dörren till stora avdelning. Ville. Inte. Gå. Dit. Han följde med och lämnade Kacka och sen fick jag bära dit en gråtande kille. Fick tag på en av pedagogerna (som sett när han slängde igen dörren) och sa att detta är väldigt olikt honom och att jag tror att han behöver mer tid, inte för inskolning utan tid med pedagogerna, för att han ska kunna känna sig trygg. Hon köpte det rat av och lovade att ägna sig åt honom hela dagen. Puss och kram och hejdå och massor av tårar. Första gången jag fick tårar i ögonen när jag kom utanför dörren. (Å nu när jag skriver detta. Men som tur är e det ingen som kollar konstigt på en när man sitter och snörvlar på sjukhuset.)
Jävla skit. Jag vill att mina ungar ska trivas på dagis. De får gärna va normalt sura när man säger hejdå, men jag vill inte att de ska vara ledsna på riktigt.
-
Mardrömmar
Mitt i natten hörde jag hur han mummlade i sömnen. Mummlet blev starkare tills han skrek ”nej!” med full kraft. Han flög upp och hoppade över till mig och kröp ner under täcket. Bom där, sa han och pekade mot sin säng. Kraftig mardröm. En stund senare när han somnat om ropade jan ”ja!” i sömnen så jag antar att det va bättre.
-
Dessa strumpor
Han vägrar ju gå utan strumpor. Inte ett steg barfota. Å i samma stund jag hade släpat upp två ungar till stora sängen och bytt blöjor… I exakt samma sekund som jag tog av Kickens hans strumpbyxor insåg jag att detta inte kommer gå. Å givetvis. När vi hade släckt och lagt oss låg han och viftade med händerna under kudden och sa ”den” med hundögon. Jag bad honom visa vad han ville ha, han tog fram händerna och sa strumpor*. Så det va bara att ta med sig Kacka ner, hämta strumpor och ta på honom dem.
-
Dagislekar
En fördel med inskolning är ju att man får se hur det funkar bakom kulisserna. Eller en nackdel. Redan första dagen såg jag ju att pojkarna lekte för sig och flickorna för sig. Idag byggdes det bara på.
Strax innan samlingen satte jag mig på golvet och en kille va snabbt framme och skulle krypa under mina ben. Sen hämtade han en bil, puttade bilen under och kröp efter. En tjej hängde på.
Bakom mig stod fyra grabbar och lekte ”alla mot alla”. De puttades kraftigt alltså. En kille hängde sig runt halsen på en annan och sa ”jag ska mörda dig” och strax efter puttade en annan kille en tredje så han trillade baklänges och slog i huvudet i mattan. Å så skyllde han ifrån sig.
Sen skulle de också krypa under mina ben. Ingen turtagning utan snabbast och först. De två första barnen hamnade längst bort och jag fick tala om att ”nu är det din tur”, ”vänta tills han krupit igenom” osv. Den första killen kom med i leken och de lyckades iaf ordna en kö. Tjejen som va med från början hamnade bredvid och vågade inte tränga sig fram. Jag fick stoppa och säga att nu är det hennes tur.
Kicken? Han lekte med djuren (han säger pappa öhh öhh till den med horn och mamma öhh öhh till den utan förresten) och fick faktiskt hjälpa de stora barnen med bilbanan. När de skulle städa och plocka bort allt.
Morsan? Ja, jag har lite ont i magen över detta med stor avdelning. Aldrig att det är ok att leka ”alla mot alla” eller puttas eller säga att man ska mörda någon. Man får dock skjuta djur.
Välkommen!
Kicken och Kacka
Det handlar om Kicken
Det handlar om Kacka
Våra dagar mer allmänt
Att bära barn i sjal och sele
Senaste kommentarer
- PJAK om Dagiskatastrof
- Karin om Tack och hej!
- mormor om Ett glatt hejdå
- Angelica om Bakslag
- kickensblogg om Inget mer dåligt dagis-samvete
Blogroll
Arkiv
- april 2012 (3)
- mars 2012 (1)
- februari 2012 (49)
- januari 2012 (103)
- december 2011 (68)
- november 2011 (88)
- oktober 2011 (99)
- september 2011 (104)
- augusti 2011 (73)
- juli 2011 (88)
- juni 2011 (76)
- maj 2011 (68)
- april 2011 (44)
- mars 2011 (61)
- februari 2011 (15)
- januari 2011 (5)
- december 2010 (41)
- november 2010 (37)
- oktober 2010 (41)
- september 2010 (38)
- augusti 2010 (61)
- juli 2010 (57)
- juni 2010 (101)
- maj 2010 (152)
- april 2010 (155)
- mars 2010 (148)
- februari 2010 (128)
- januari 2010 (104)
- december 2009 (122)
- november 2009 (104)
- oktober 2009 (91)
- september 2009 (78)
- augusti 2009 (65)
- juli 2009 (48)
- juni 2009 (37)
- maj 2009 (4)
- april 2009 (3)
- mars 2009 (5)
- februari 2009 (3)
- januari 2009 (2)
- december 2008 (7)



